Räddare i nöden!

Jag var tuff igår när jag skrev inlägget om Lillasysters trots. Då hade det bara gått några timmar. Jag var vid gott mod. Sen sov hon middag och vaknade arg som ett bi. Igen. Hon skrek åtta av dagens timmar igår. ÅTTA TIMMAR! Jag var helt slut i knutan och ville bara fly allt. Dessutom började jag känna stress över helgens kalas och dålig ork. Jag sökte barnvakter till höger och vänster, men ingen kunde hjälpa. Jag var väl lite väl sent ute, men det är ju oftast när det krisar som värst man behöver den som mest. Jaja. Jag och mannen ”diskuterade lugnt och sansat” huruvida kalaset skulle bli av eller ej och när Lillasyster bestämde sig för att skrika till halv ett inatt, så skickades sms:en ut om att kalaset var inställt.

Idag är en annan dag och idag känner vi lite annorlunda inför det och vi vill ju gärna att familjen ses! Det är tyvärr allt för långt mellan gångerna och jag tycker det är så mysigt att samla alla. Även om det är lite skit i hörnen. De får helt enkelt ha överseende med det då vi är i en ”fas”.

Jag vaknade helt slut idag. Hade lite angst, men tog en kopp kaffe och satte mig i soffan och beundrade flickorna medan de fortfarande lekte snällt och lugnt med varandra. Telefonen pep till och YES! Lekdate! Det var kanske det jag behövde som allra mest – vänner med barn, gott sällskap, bebisgos och snack! Bebisgos! Jajjemen – det var Sofie som bjöd på sin lilla vackra Ella, drygt en vecka gammal! Åh vad jag njöt av doften och den mjuka lilla varma kroppen! Det är som balsam för själen – en liten nyfödding som man kan låna en stund! Jag fick dessutom låna henne så pass att jag kunde fota lite! Wow, vilken liten poser hon var! Ha ha! Hon sa inte ett ljud och lät sig läggas lite hur som helst, utan protest!

Tack för idag, vänner!

Jag älskar när bebisar gäspar!!!

Hur vacker?