När Bella närmade sig sin 1-årsdag så förändrades hennes beteende markant. Första dagarna trodde vi hon var sjuk eller att det var tänder, men ju mer vipratade med andra föräldrar, kom vi fram till att det var ettårstrots. Hade aldrig hört om det tidigare och min lilla tjej flrändrades från att vara en glad och sprallig 12.månaders till ett litet monster som sprallade på golvet och vred sig i ilska, hängde i benen på mig och skrek. SKREK. Skrek och skrek.
Inget jag gjorde var hon nöjd med.
Så kom dagen när Lillasyster slängde sig på golvet och skrek och slog och sparkade med sina små tjocka ben. I torsdags. Och jag trodde hon var sjuk eller att det var tänder på gång, men så fick jag en förnimmelse om att detta ju kunde vara någon slags trots! Det gick ju att bryta med hjälp av lite mutor eller en promenad.
Kolla mamma, jag är så arg att jag sliter av mig min toffel!
Lillasyster är så arg, så arg och skriker dagarna långa och hon klamrar sig fast runt mina ben. Jag försöker trösta och krama och pussa extra mycket, men iland hjälper inte ens det utan jag får försöka avleda så gott det går och funkar ingenting alls så får hon helt enkelt skrika av sig lite medan jag viker lite tvätt och pratar med henne.
Hon håller på att bli stor nu och då är det mycket som händer. Det är nu hon blir sin egen individ och när den här fasen är över så kommer hon att vara Lillasyster och inte bebis. När den värsta 1-årstrotsen lagt sig så brukar det komma en rolig period där man kan samspela med barnen ännu mer – talet har börjat utvecklas och de har börjat leka mer utan mamma/pappa och härmar!
Första året med Bella var så fruktansvärt jobbigt! Den där bebistiden som ska vara så mysig… Jag njöt tyvärr för det mesta inte alls. Det var många vakennätter och mycket gnäll och inte så mycket man förstod, men nu, efter ett år så kommer en ny tid och sedan Bella blev ett år har jag kunnat hantera faser på ett helt annat sätt! Visst har alla åldrar sin charm, men åh vad kul det är med barn över 1 år!
Angående det där med förståelse så märker vi redan nu att Lillasyster förstår så himla mycket! Jag kan be henne hämta specifika saker och be henne att lägga dockan i vagnen! Hon har också börjat försöka klä på sig mössor och solglasögon! Kanske härmar hon Bella och gör sådant här pga henne, men det är fantastiskt vad mycket hon förstår!
Om 20 dagar är hon ETT ÅR! Det är snart ETT ÅR jag fick föda fram mitt andra barn – min andra älskade dotter! Varför var jag så orolig för att jag inte skulle kunna älska två barn, undrar jag nu? Hur är det es möjligt att tänka tanken att man inte skulle kunna älska två barn lika mycket? Jag älskar mina flickor så mycket att det inte går att beskriva! Jag tror att det finurliga i det hela är att man älskar olika saker! Man älskar lika mycket, men olika egenheter! Det ska bli roligt att se hur de här små egenheterna utvecklas i framtiden!!!
Jag höll på att dö lite av skratt när Lillasyster tog upp stekpannan och sprang omkring VANSINNIG här hemma :-)
Efter en lång stunds skrikande gav hon (jag) upp och fick lite russin. Det tog en stund innan hon lät sig mutas, men till slut…
Bellas dagisbilder kom igår och jag blev så glad! Hur har fotografen lyckats få henne att le så fint? Hon är ju så blyg mot främmande!!!
Sådär. Nu ska jag vänta några minuter på att få reda på resultatet om jag kommit in på någon fotokurs i vår. HÅLL TUMMARNA!
